Blogg

Det osynliga hotet – lite om Steganografi

Publicerat: 
2017-02-27 16:45
Steganografi, konsten att gömma meddelanden på ett sådant sätt att endast mottagaren känner till att det finns. Det har använts sedan länge, ca 500 år f.v.t. i det forna Grekland berättar Herodotus att Histiaeus lät tatuera in ett meddelande på en slavs rakade skalle. När håret växte ut var meddelandet således dolt och kunde levereras till mottagaren.
Osynligt bläck är en av många typer av steganografi. Steganografi kan användas för att gömma en typ av media i en annan typ av media, t.ex. bilder gömda i bilder, texter gömda i bilder, bilder gömda i ljud eller video för att nämna några kombination. Det finns en mängd metoder att applicera steganografi i digitalt media. Ett sätt är att dölja meddelandet i LSB (least significate bits), dvs den bit i varje pixel som minst påverkar pixelns utseende, eller en enklare metod är att dölja den i slutet av hex-koden, vilket också är enklare att knäcka. Kan du hitta den hemliga kodfrasen i bilden ovan? Tips: Det är en ganska osäker steganografimetod som använts.
Men steganografi används inte bara till att skicka hemliga meddelanden. Det har även använts för att distribuera skadlig kod. Skadlig kod har gömt sig i Genom att bädda in kod i reklambilder och utnyttja sårbarheter i webbläsaren exekveras den inbäddade koden på offrets dator. Tidigare i år upptäcktes AdGholas kampanjen började använda Stegano exploit kit – ett exploit kit som använder sig av steganografi för spridning av skadlig kod. ESETs analys i december för en kampanj visar att reklam med skadlig kod matades till användaren webbläsare om vissa kriterier uppfylldes. Den skadliga koden var gömd i reklamens alpha-kanal, d.v.s. de bitar som definierar transparensen av en pixel. Skillnaderna i reklamen var marginella och inte synliga för det blotta ögat. Bilden nedan visar en förstoring på en del av den reklambild som analyserades av ESET: 
 
änster, förstoring av bild som inte innehåller skadlig kod, Mitten förstoring av reklam som innehåller skadlig kod, Vänster förstärkning av mittenbilden för att förtydliga skillnaderna. Bild från: http://www.welivesecurity.com/2016/12/06/readers-popular-websites-targeted-stealthy-stegano-exploit-kit-hiding-pixels-malicious-ads/
Figur 1: Vänster, förstoring av bild som inte innehåller skadlig kod, Mitten förstoring av reklam som innehåller skadlig kod, Vänster förstärkning av mittenbilden för att förtydliga skillnaderna. Bild från: http://www.welivesecurity.com/2016/12/06/readers-popular-websites-target...
 
Det gömda scriptet kontrollerar sedan om webbläsaren är sårbar, i detta fall utnyttjade en sårbarhet i Internet Explorer, för att sedan skicka användaren till en exploit-sida.
Även ProofPoint och Tredmicro publicerade en analys av en annan AdGholas Stegano-kampanj tidigare i år. Vilka andra innovativa steganografi-hot kan tänkas och hur kan vi upptäcka hoten?
Att gömma skadlig kod i reklam är ett effektivt sätt för att infektera datorer med skadlig kod. Men för att skydda sig mot malvertising och andra hot på internet så är det första rekommendationen att se till att ha alla de senaste säkerhetspatcherna applicerade på sitt system! Man kan även inaktivera JavaScript i sin webbläsare för att förhindra den här typen av attacker, även inaktivering av Flash är fördelaktigt, då det är en annan vanlig infektionsvektor (och inte inte bara för steganografi-angrepp!). Du kan även installera ad-block tillägg i din webbläsare för att blockera reklam för att minska risken för att drabbas av skadlig kod som sprids via reklam.
 
Skribent(er): 
Tiina Loukusa Hyttnäs
Taggar: 

Användning av hemliga tvångsmedel under 2015

Publicerat: 
2017-02-13

 

Regeringen publicerar årligen en sammanfattning av hur hemliga tvångsmedel använts under det föregående året. Den senaste skrivelsen publicerades i december 2016 och redogör alltså för användandet av hemliga tvångsmedel under 2015 [1].

Dessa dokument utvecklas fortfarande från år till år. Delvis för att göra användningen av hemliga tvångsmedel mer transparent, men också för att det skall vara möjligt för allmänheten att bedömman nyttan av att hemliga tvångsmedel används. Exempelvis var dokumentet som utgavs 2016 det första som innehåller en viss redogörelse för säkerhetspolisens användning av hemliga tvångsmedel.

Direkt nedan finns en sammanfattning av den relevanta terminologi, samt de juridiska villkor som är nödvändiga för att hemliga tvångsmedel skall få brukas. Därefter diskuteras rättssäkerhet och upptäckter som gjorts av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden under det senaste året. Slutligen presenteras och tolkas vissa data ur [1].

Olika typer av hemliga tvångsmedel

Hemliga tvångsmedel är ett samlingsnamn för hemlig övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation samt hemlig kameraövervakning, hemlig ljudupptagning och postkontroll.

Skillnaden mellan övervakning och avlyssning av elektronisk kommunikation är att vid övervakning noteras enbart vilket kommunikation som förekommit, utan att innehållet inspekteras. Att ta reda på var en mobiltelefon befunnit sig är en form av övervakning. Men att läsa innehållet i ett textmeddelande som skickas från en mobiltelefon klassas som avlyssning. Elektronisk kommunikation får endast avlyssnar under förundersökningen vid ett brott vars minsta påföljd är 2 års fängelse. För övervakning går samma gräns vid 6 månader. Ett tillstånd för avlyssning medför också tillåtelse för övervakning [2].

Hemlig kameraövervakning är i princip tillåtet under samma förutsättningar som hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation. Hemlig kameraövervakning kan även tillåtas om det inte finns någon som är skäligen misstänkt för ett brott. Syftet skall då vara att övervaka en plats där ett brott begåtts, för att identifiera någon som skäligen kan misstänkas för brottet i fråga [2]. Vid kameraövervakning tillåts enbart videoinspelning, utan medföljande ljudinspelning. Hemlig rumsavlyssning betraktas nämligen som ett separat, mer påträngande tvångsmedel och tillåtas endast under förundersökningen vid ett brott vars minsta påföljd är 4 års fängelse.

Postkontroll kan tillåtas vid förundersökning till brott som leder till minst ett års fängelse, vilket innebär att brev och andra försändelser som paket får stoppas och undersökas.

Rättssäkerhet vid användning av hemliga tvångsmedel

Vid användning av hemliga tvångsmedel skall ändamålsprincipen, behovsprincipen och proportionalitetsprincipen alltid följas. Dessa säger, att ett tvångsmedel endast skall användas för det ändamål som det beslutats att det skall användas för, endast ifall att det är omöjligt att införskaffa samman information på annat vis och endast om nödvändigheten att använda tvångsmedlet uppväger kränkningen av den misstänktes rättigheter.

Den ordinarie processen för att använda hemliga tvångsmedel börjar med att en ansökan om att de tillåtas användas mot en skäligen misstänkt lämnas in av åklagare. När beslutet fattas i domstol skall ett offentligt ombud närvara, för att försvara integriteten av den som skall övervakas. I tillåtelsen så anges ramar för exempelvis, under vilken tidsperiod tillåtelsen gäller.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott [3] ger utökade rättigheter att använda tvångsmedel i förebyggande syfte. Med särskilt allvarliga brott menas i princip olika varianter av terrorism, spionage och mord.

Sedan tillägget från 2015 till ovannämnd lag har åklagare dessutom möjlighet att fatta interimistiska beslut, ifall det bedöms som för tidskrävande att genomgå den normala rättsprocessen. Åklagaren tillåts besluta om hemlig övervakning eller avlyssning av elektronisk kommunikation, samt hemlig kameraövervakning [4]. Så snart möjlighet finns, så ska frågan prövas av en domstol. Ifall åklagarens beslut då anses felaktigt så måste övervakningen avbrytas och de uppgifter som samlats in under tiden får inte användas till den anklagades nackdel i brottsutredningen.

Enligt lagen om inhämtning av uppgifter om elektronisk kommunikation i de brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet [5] är det tillåtet för Polisen, Säpo eller Tullverket att direkt initiera övervakning med hjälp av hemliga tvångsmedel. Det är då upp till en anställd i organisationen som givits förtroende av myndighetschefen att bedöma ifall övervakningen skall initieras. Lagen är tillämpbar ifall övervakningen är av särskild vikt för att upptäcka, förhindra eller förebygga brott vars minsta påföljd är två års fängelse.

Rättssäkerheten upprätthålls då genom att användningen av hemliga tvångsmedel skall dokumenteras och rapporteras i efterhand, samt genom regler som säger att data från användning skall förstöras ifall de inte längre tjänar ett syfte har samlats in under felaktiga förutsättningar. Efterlevnaden kontrolleras av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden [6]. Det skall betonats att även Säkerhetspolisen, har en skyldighet att rapportera till Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden om varje beslut om inhämtning som fattas.

Efterlevnad av regler för att bevara rättssäkerheten

Att döma av vad som skrivits av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden utdömer domstolen tillåtelser för bruk av hemliga tvångsmedel i linje med lagstiftningen. Problem uppstår dock eftersom Polisen och Säkerhetspolisen inte alltid har levt upp till sitt ansvar enligt lagen.

Polisen får, som tidigare nämnts, enbart använda tvångsmedel inom de ramar som ett beslut anger och har en skyldighet att förstöra material när det inte längre har värde för en utredning eller ifall det samlats in felaktigt. Säkerhets - och integritetsskyddsnämnden har, vid flera tillfällen funnit, att polisen rapporterat att material förstörts, trots att det funnits kvar i Polismyndighetens avlyssningssystem [7] och att polisen fortsatt med avlyssning utanför de tidsramar som ett beslut tillåtit [8].

Polisen har till och med, initierat övervakning utan tillstånd från domstol och hävdat stöd från lagen brottsbekämpande myndigheternas underrättelseverksamhet, för brottslighet som lagen inte är tillämpbar på, d.v.s. för brott vars minsta påföljd är mindre än två års fängelse.

Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden också riktat kritik mot Säkerhetspolisen p.g.a. deras bristande rutiner för rapportering, som iakttagits vid en inspektion [9]. Den första upptäckten var att det på grund av bristen på intern kontroll inom säkerhetspolisen inte går att veta ifall nämnden blivit informerade om samtliga beslut om inhämtning som tagits. Senare kunde nämnden dessutom upptäcka att det förekommit beslut som borde rapporterats till dem, men inte gjort det. Bland de beslut som rapporterats till nämnden noterades dessutom att bland annat att övervakning skett utanför de tider som specificerats i ett tillstånd.

Det har dock sagts att många av de noterade bristerna härstammar från övergången från ett gammalt IT-system och att dessa brister kommer att åtgärdas.

Användandet av hemliga tvångsmedel under 2015

I figurerna 1-4 visas antalet tillstånd som utfärdats för olika typerna utav hemliga tvångsmedel under 2015. Observera att olika tillstånd för olika typer av hemliga tvångsmedel kan ha utfärdats för användning mot samma person.

Vad gäller avlyssning av elektronisk kommunikation, vars fördelning visas i figur 1, så har ingen större förändring av antalet utfärdade tillstånd eller antalet avlyssnade personer observerats jämfört med tidigare år.

Figuren visar fördelningen av 3465 tillstånd som använts för att avlyssna 1158 olika personer under 2015.

Figur 1 – Figuren visar fördelningen av 3465 tillstånd som använts för att avlyssna 1158 olika personer under 2015.

I figur 2 visas fördelning av tillstånd som utdelats för övervakning av elektronisk kommunikation. Antalet personer som övervakats har ökat med 4 % från föregående år, antalet utfärdade tillstånd har ökat med 35 %. Antalet utdelade tillstånd ser ut att stiga, 2014 delades nämligen fler tillstånd ut än 2013 eller 2012. Det kan eventuellt förklaras med att kriminella är medvetna om att de övervakas och ofta byter telefoner och abonnemang. Ett tillstånd utfärdas nämligen för varje nytt telefonnummer.

Figur 2 – Figuren visar fördelningen av 5959 tillstånd som använts för att övervaka 2104 olika personer under 2015.

Figur 2 – Figuren visar fördelningen av 5959 tillstånd som använts för att övervaka 2104 olika personer under 2015.

Motsvarande information visas i figur 3 för hemlig kameraövervakning. Antalet person som övervakats har ökat med 37 % från föregående år, medan antalet utfärdade tillstånd ökat med 65 %. Emellertid utfördes ovanligt lite kameraövervakning under 2014. Eftersom det totalt utfärdas få tillstånd för kameraövervakning så är det naturligt att procentuella variationen är stor från år till år.

Figur 3 – Figuren visar fördelningen av 114 tillstånd som använts för att övervaka 122 olika personer under 2015.

Figur 3 – Figuren visar fördelningen av 114 tillstånd som använts för att övervaka 122 olika personer under 2015.

I figur 4 så visas fördelningen mellan olika brottstyper för tillstånd till hemlig rumsavlyssning. Eftersom hemlig rumsavlyssning endast tillåts vid allvarligare brott så saknas flera kategorier av brott i figuren som funnits i de tidigare figurerna och det totala antalet tillstånd som utdelats är mindre. Antalet person som avlyssnats har ökat med 143 % från föregående år, medan antalet utfärdade tillstånd ökat med 175 %. Det finns inte data att tillgå från tidigare år än 2014, så det är svårt att säga ifall den stora ökningen bara är en tillfällig fluktuation eller tyder på en ny trend.  Men ifall kriminella anpassar sitt beteende på grund av att de är medvetna om att elektronisk kommunikation övervakas, så ökar eventuellt nyttan av hemlig rumsavlyssning som en följd. Det kommer att vara intressant att se över kommande år ifall den här ökningen är början på en trend.

Figur 4 – Figuren visar fördelningen av 44 tillstånd som använts för att övervaka 51 olika personer under 2015.

Figur 4 – Figuren visar fördelningen av 44 tillstånd som använts för att övervaka 51 olika personer under 2015.

Säkerhetspolisen har rapporterat in 486 fall då hemliga tvångsmedel använts, men eftersom deras rapportering varit bristfällig och eftersom det inte finns data från tidigare år så kan dessa data inte tolkas i nuläget.

Slutsatser

Data från 2015 visar inte på några stora förändringar i användningen av hemliga tvångsmedel, men det går att urskilja vissa trender som tyder på att kriminella har ett ökat medvetande om att hemliga tvångsmedel används emot dem.

Regeringen gjorde den slutgiltiga bedömningen att användningen av hemliga tvångsmedel är en nödvändig resurs som används ändamålsenligt. I stort stämmer säkert detta, men det kommer att vara intressant att se ifall de utlovade förbättringarna av säkerhetspolisens rapporteringsrutiner kommer att ske under det kommande året.

Referenser                                                                                  

[1] - http://www.regeringen.se/rattsdokument/skrivelse/2016/12/skr.-20161769/

[2] - https://lagen.nu/1942:740#K27

[3] - http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2007979-om-atgarder-for-att-forhindra_sfs-2007-979

[4] - https://lagen.nu/1942:740#K27P21aS1

[5] - https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2012278-om-inhamtning-av-uppgifter-om_sfs-2012-278

[6] - https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2007980-om-tillsyn-over-viss_sfs-2007-980

[7] - http://www.sakint.se/Uttalande-med-beslut-dnr-146-2016-Hanteringen-av-material-fraan-hemligt-tvaangsmedel-i-tvaa-aerenden-2.pdf

[8] - http://www.sakint.se/Dnr-22-2017-Uttalande-med-beslut-Verkstaelligheten-av-HAK-vid-PM-(Oest).pdf

[9] - http://www.sakint.se/dnr-110-2016-Uttalande-med-beslut.pdf

Skribent(er): 
Victor Sedin

En ny säkerhetsskyddslag har föreslagits, vad innebär den och hur har den tagits emot?

Publicerat: 
2017-01-25
En utredning av regeringen [1] föreslår att säkerhetsskyddslagen ersätts av en ny lag. Lagen ska bemöta förändrade krav på säkerhetsskyddet, exempelvis avseende sårbarhet hos samhällsfunktioner och att säkerhetskänslig verksamhet i högre grad bedrivs i enskild regi. Denna veckas blogg går igenom vad betänkandet beskriver samt hur det mottagits hos myndigheter och andra aktörer. 
Vad innebar den ursprungliga säkerhetsskyddslagen?
Lagen (1996:627) trädde i kraft 1996 och omfattar skydd mot spioneri, sabotage, av uppgifter som omfattas av sekretess och som rör rikets säkerhet, samt mot terroristbrott. Säkerhetsskyddet reglerar verksamhet som är av betydelse för rikets säkerhet eller särskilt behöver skyddas mot terrorism. Skyddet består i förmåga att förebygga, identifiera, försvåra samt agera vid angrepp och hanteras med åtgärder inom informationssäkerhet (avseende sekretess), samt tillträdesbegränsning och säkerhetsprövning.
Varför behöver säkerhetsskyddslagen förändras?
Bedömningen är att säkerhetsskyddslagen behöver moderniseras, förtydligas och utvecklas. Flertalet faktorer har påverkat. De senaste 15 årens utveckling inom IT samt internationellt samarbete har ökat fokus på säkerhetsskyddsfrågor. Hotbilder mot rikets säkerhet ser avsevärt annorlunda ut idag, med inte sällan icke-militära och icke-statliga aktörer, breddning av främmande staters underrättelseverksamhet till exempelvis information om samhällsviktiga system, samt utflyttning av verksamheter till utlandet, t.ex. inom energiförsörjning. Betydande  informationsmängder av både öppen samt hemlig karaktär hanteras idag i IT-system hos verksamheter där ett starkt beroende finns av dessa för styrning, reglering samt övervakning exempelvis. 
IT-system innehållande information som trots att de inte omfattas av sekretess utan snarare utifrån perspektivet tillgänglighet och riktighet har fått allt större betydelse för rikets säkerhet. Detta omfattar exempelvis konsekvenser vid avbrott i övervakningssystem i ett kärnkraftverk samt felfunktion i styrkommandon för dammluckor i ett vattenkraftverk. Elektroniska angrepp mot samhällsviktiga system är ett av de mest allvarligaste hoten mot rikets säkerhet som existerar idag. Dock har lagen inneburit små möjligheter att exempelvis skydda IT-systemen själva. 
Avgränsningar för säkerhetsskyddslagens bestämmelser för åtgärder för att skydda uppgifter som omfattas av sekretess har således bedömts för snäva. Lagen har kunnat tolkas att enbart gälla myndigheter för att skydda hemliga uppgifter samt skydd mot terrorism för skyddsobjekt som t.ex. flygplatser och byggnader. Detta medför exempelvis att verksamheter med betydelse för att upprätthålla samhällsfunktion riskerar att inte omfattas. Lagen behöver således förtydligas avseende tillämpningsområden, exempelvis så att även privata verksamheter omfattas, utvecklas avseende internationella åtaganden, samt för aspekterna tillgänglighet och riktighet avseende informationssäkerheten.
Vad säger den nya säkerhetsskyddslagen?
Indelningen i tre säkerhetsskyddsåtgärder består och benämns nu informationssäkerhet, fysisk säkerhet samt personalsäkerhet. Betänkandet innebär dock en bredare ansats för lagen. Beskrivningen av säkerhetsskydd sker i två inriktningar: 
  • verksamhet som innebär hantering av  säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter samt,
  • i övrigt säkerhetskänslig verksamhet (i.e. inte enbart skyddsobjekt utan exempelvis hantering av IT-system eller uppgifter av betydelse för samhällsfunktion).
Den som är ansvarig för säkerhetskänslig verksamhet ska tillse att 
  • behov av säkerhetsskydd utreds i en säkerhetsskyddsanalys där därtill hot, möjliga konsekvenser, samt sårbarheter ingår
  • vidta säkerhetsskyddsåtgärder, samt kontrollera att bestämmelser följs
  • lämna uppgifter enligt rapporteringsskyldighet till utsedda tillsynsmyndigheter
Säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska delas in fyra klassningsnivåer av internationell modell (kvalificerat hemlig, hemlig, konfidentiell, begränsad) utifrån skada som kan uppstå då uppgifter röjs. 
Informationssäkerheten delas upp i två moment och syftar nu inte enbart till att ge skydd ur ett konfidentialitetsperspektiv. Dessa omfattar krav på åtgärder som:
  • ger skydd av säkerhetskyddsklassificerade uppgifter anpassat efter klassningsnivå för att förhindra att de röjs, ändras, görs otillgängliga eller förstörs. Dessa uppgifter är sådana som i regel omfattas av sekretess eller skulle ha omfattats av sekretess om lagen gällt gör verksamheten. Det senare innebär att även privata aktörer måste göra en bedömning av om det borde föreligga sekretess eller inte.
  • förebygger skadlig inverkan på informationstillgångar som annars är av betydelse för säkerhetskänslig verksamhet, dvs riktighet och tillgänglighet hos exempelvis tekniska system som kommunicerar eller på annat sätt behandlar uppgifter oavsett form.
För exempelvis IT-system som behandlar säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter ska säkerhetsskyddet omfatta funktioner för behörighetskontroll, registrering av händelser i systemet som är av betydelse för säkerheten, skydd mot obehörig avlyssning, intrångsskydd, skydd mot skadlig kod samt skydd mot röjande signaler.  
Fysisk säkerhet ersätter benämningen tillträdesbegränsning och innebär åtgärder mot obehörigt tillträde till exempelvis område där säkerhetskänslig verksamhet bedrivs, dels skadlig inverkan på dessa områden, anläggningar eller objekt. Inom ramarna för säkerhetsprövning som syftar till att förhindra att personer ej pålitliga ur säkerhetssynpunkt deltar i säkerhetskänslig verksamhet, föreslår betänkandet att kravet på svenskt medborgarskap tas bort. 
Vad säger remissinstanser om den nya säkerhetsskyddslagen med avseende på åtgärder inom informationssäkerhet?
Lejonparten av de instanser som yttrat sig är positiva till moderniseringen som helhet. Som exempel på synpunkter som inkommit kan nämnas att Säkerhetspolisen [2] saknar krav på periodicitet i säkerhetsskyddsanalys under IT-systems livslängd. Försvarsmakten, Skatteverket, Svenska kraftnät, Ekobrottsmyndigheten samt Riksgäldskontoret [3-6] bedömer kravet på  skydd mot röjande signaler för IT-system som endast innehåller klassificeringsnivån Begränsad oproportionerligt, kostnadsdrivande  och att det skulle innebära högre krav på civila myndigheter än befintliga inom Försvarsmakten. Dock ger lagen handlingsfrihet genom möjlighet att föreskriva om generella undantag vilket förmodligen innebär kostnadskrävande uppgifter för exempelvis Säkerhetspolisen om bedömning av  säkerhetsnivåer för enskilda system krävs. Stockholms läns landsting [7] saknar krav på IT-system som behandlar säkerhetskänslig verksamhet men inte är säkerhetsskyddsklassificerad, t.ex. SCADA-system.
Referenser
[1] SOU 2015:25
Skribent(er): 
Filip Crona

Lärdomar kring säkerhetsrevisioner

Publicerat: 
2017-01-17 12:00



En par intressanta händelser under det gångna året har varit
de myndighetsingripanden som gjorts mot företag som ansetts ha en bristande
säkerhetsstyrning. Nyligen har Finansinspektionen gjort ingripanden mot företag
som outsourcat delar av sitt säkerhetsansvar och tidigare under året har
Transportstyrelsen gjort ingripande mot företag där säkerhetsstyrningen
påvisats ha vissa brister.

Mer information finns på respektive myndigheters hemsidor
där både aktuella förordningar och beslut i tillsynsfrågor finns tillgängliga. 
Vissa ärenden har också överklagats så det kan komma ytterligare uppgifter
under 2017.

Det är alltid lätt i efterhand att peka på saker som har
gått fel, men hur ska man egentligen undvika den här typen av händelser? Några
generella slutsatser kan man dra utan att kommentera enskilda ingripanden.

        
För det första behöver det inte ha inträffat några allvarliga
incidenter för att en tillsynsmyndighet ska vilja göra ett ingripande. Det
räcker med att företaget inte klarar av att styrka att säkerhetsarbetet
bedrivits enligt gällande regelverk och rutiner.

        
För det andra är det företaget som har bevisbördan att visa att interna
rutiner har följts, att riskanalyser och interna revisioner genomförts i rätt
tid, att incidenter utretts och återkoppling skett till företagsledning och att
regelverket uppdaterats vid behov. Detta kräver att interna protokoll skrivs
och att alla dokument finns versionshanterade.

        
För det tredje är det företagets skyldighet att underrätta
tillsynsmyndigheten löpande om förändringar i organisation,  delegering av
ansvar eller säkerhetsregelverk, då incidenter inträffat eller vid andra
situationer som de aktuella regelverken anger.

        
Slutligen är alla i företaget tvungna att kunna redogöra för sitt
ansvar enligt säkerhetsregelverket. Vid de kontroller som tillsynsmyndigheten
gör så kan alla personer som har ett uttalat ansvar komma att tillfrågas.

Finns det några andra faktorer som är värda att tänka på? Inför
en revision av tillsynsmyndigheten kan det vara svårt att sammanställa
nödvändiga underlag eftersom ansvaret  för säkerheten normalt är utspritt inom
företaget. Både företagsledning, säkerhetsansvariga på olika positioner och
internrevisionen har ett ansvar. Nedanstående beskrivning är starkt förenklad
och företag kan ha starkt varierande organisation.

Företagsledningens ansvar

Frågan av mer allmänt intresse är vilket ansvar för
säkerhetsstyrningen som ledningen har och hur man egentligen påvisar att
ledningen tagit sitt ansvar. Företagsledningen kan delegera det direkta operativa
säkerhetsansvaret, men har hela tiden det övergripande ansvaret för att
säkerheten är tillräcklig. Detta kan exempelvis omfatta att formulera ett regelverk,
att delegera ett ansvar, att bestämma en organisation och en budget samt att
kontrollera och följa upp säkerhetsstyrningen genom återkommande
uppföljningsmöten, riskbedömningar och revisioner.

Givetvis måste ledningen själva kunna redovisa sitt eget
ansvar, men man måste också kunna leda verksamheten och tillämpa sitt eget
regelverk i en kritisk situation. Detta ansvar omfattar även att besvara och
delegera uppgifter inom och utanför den egna organisationen samt säkerställa att
all anställd och inhyrd personal känner till regelverket.

Säkerhetsansvariges ansvar

Inom ett företag finns ofta en utsedd säkerhetschef och även
andra roller med direkt säkerhets eller riskansvar, exempelvis controllers. Det
finns ofta en uttalad person som ansvarar för företagets säkerhetsstyrning,
ändringar i säkerhetsregelverk och hanterar kravställda möten och utbildningar.

Även konsulter kan arbeta med att ta fram, följa upp eller
tillämpa säkerhetsregelverk i samverkan med en utsedd säkerhetschef som
rapporterar till en företagsledning. Detta kan ibland skapa ett avstånd mellan
företagsledningen och de som granskar eller följer upp säkerhetsregelverket
eller riskanalyser för den lokala verksamheten. Ofta har ledningen ändå nödvändig
kunskap genom framtagna regelverk, avrapporteringar, tillämpningsövningar och
faktiska händelser. Men de myndighetsingripanden som gjorts visar ett behov att
formellt påvisa att ansvaret uppfyllts.

Den person som utsetts inom företaget som övergripande
sammanhållande för säkerhetsstyrningen bör tillsammans med företagsledningen
inför ett möte med tillsynsmyndigheten repetera regelverk och ansvar, samt gå
igenom aktuella händelser, aktuella riskanalyser, genomförda säkerhetsmöten och
fattade beslut så att man kan påvisa att all berörd personal, inklusive
ledningen, har nödvändig kunskap och befogenheter och att säkerhetsstyrningen
fungerat som avsett eller förbättrats vid behov. Man bör också säkerställa att
alla skriftliga regelverk, relevanta mötesprotokoll och tidigare
incidentrapporter är fullständiga inför en avrapportering till myndigheten.

Internrevisionens ansvar

Internrevisionens ansvar är i första hand att kontrollera
att företagets interna rutiner fungerar samt att rapportera sina iakttagelser
till företagsledningen. För företag som har en säkerhetsstyrning så gör
internrevisionen även de kontroller som står angivna i säkerhetsplanen. Det är dock
viktigt att komma ihåg att internrevisionens kontroller och rapportering till
företagsledningen inte med automatik kan översättas till att
tillsynsmyndighetens revision kommer att utfalla positivt.

Även vid extern förvaltningsrevision kontrolleras att
företagsledningen sköter sina uppgifter enligt bolagsordningen och att
företaget följer lagar och regelverk av betydelse. Men varken positiva besked
från intern eller extern granskning är någon garanti för att
tillsynsmyndigheten inte ska göra något ingripande.

Några praktiska rekommendationer

Följ alltid upp tidigare påpekanden från myndigheten. En
brist som kvarstår eller upprepas kan annars leda till ett ingripande.

Studera de beslut som myndigheten tagit tidigare och tänk ut
vad som kan göras för att slippa att hamna i en liknande situation.

 

 

Skribent(er): 
Tomas Forsberg

WPS - Weakly Protected Setup? - Del 2

Publicerat: 
2016-12-30

<<<< Tillbaks till Del 1 <<<<

Denna blogginläggsserie på två delar behandlar WPS, vilket är en extra funktion för trådlösa nätverk som genom sin konstruktion är väldigt bristfällig.
I första inlägget, del 1, förklaras kort vad WPS är och varför det är så sårbart, och i denna del (del 2) utför vi praktiska tester där vi genomför attacker mot två WiFi-enheter.
 

Förberedelser

Airmon-ng

För att Reaver ska fungera bra behöver man en dator med ett nätverkskort som går att sätta i ”Monitor mode”. För att aktivera monitor mode kan vi använda verktyget airmon-ng.
En snabb koll med kommandot iwconfig visar att datorns trådlösa nätverksgränssnitt heter ”wlan0”. Det är den enda uppgift man behöver för att starta airmon-ng, vilket vi då kan göra med kommandot: 
airmon-ng start wlan0 
Airmon-ng svarar med att den satt wlan0 i monitor mode på ett nytt gränssnitt ”mon0”, men om man vill dubbelkolla kan man återigen använda iwconfig, och bekräfta att man nu har ytterligare ett gränssnitt. Som ni ser på bilden finns mycket riktigt nu en ny post som heter mon0, och är i ”Mode:Monitor”. 
Om vi skulle vara riktiga angripare skulle vi nu kanske vilja dölja vår egen identitet så mycket som möjligt, och därför ändra (”spoofa”) vår egen dators MAC-adress. Detta är en trivial uppgift som man exempelvis skulle kunna göra med verktyget macchanger, men det behöver inte göras i vårt fall, så vi hoppar över det.
Förberedelse av gränssnitt med airmon-ng 
 

Wash 

Om vi nu inte skulle ha fysisk tillgång till de routrar vi tänker attackera så behöver vi veta dels vilket BSSID de har, dels om de över huvud taget har WPS igång.
Ett litet verktyg som ger oss bägge dessa uppgifter är ”wash”. Det är utvecklat av samma person som utvecklat Reaver, Craig Heffner.
Man startar det med kommandot: 
wash –i mon0 –s
där ”–i mon0” betyder att vi ska använda gränssnittet mon0, och ”–s” betyder scan. 
Resultatet syns i bilden nedan, där man ser båda våra angreppsmål, deras BSSID och ESSID, att de stöder och har igång WPS version 1.0, att WPS inte är i låst läge, samt vilken kanal de använder.
BSSID:t är samma som MAC-adressen och står ju oftast på bak- eller undersidan av enheterna (se exempelvis tp-link), men en angripare skulle i de flesta fall inte kunna titta där. Vi som har fysisk tillgång till enheterna kan åtminstone dubbelkolla där om vi tror att wash bara hittar på, men det ser onekligen ut att stämma.
Accesspunkternas WPS-information i Wash
 

Brute force-attack 1 – TP-link

Start

Nu har vi de uppgifter som behövs och är redo att utföra själva attacken, och vårt första mål blir TP-link-modemet.
Vi startar attacken med kommandot:
reaver –i mon0 –b F4:EC:38:FF:94:06 -c 11 –vv –x 360
  • mon0 är vårt nätverksgränssnitt i monitor mode som vi skapade med airmon-ng
  • F4:EC:38:FF:94:06 är accesspunktens BSSID som vi hittade med hjälp av wash
  • 11 är kanalen som accesspunkten använder, och det såg vi också i wash. Denna uppgift kan utelämnas, men då måste Reaver leta upp vilken kanal som gäller och det går åt någon sekund extra i inledningen av attacken.
  • 360 är en viloperiod (360 s = 6 min) som Reaver ska pausa om den upptäcker 10 likadana fel i rad, för att låta accesspunkten stabilisera sig.
Inledning av attack mot TP-linkenheten
Bilden visar startkommandot och när Reaver precis startat igång och associerat sig med accesspunkten. Som man kan se på rad 2 i loggen har vi startat en session mot detta modem tidigare. Reaver frågar om man vill återuppta den sessionen men vi valde så klart att inte göra det för att testet skulle göra sig rättvisa, men det är en bra funktion i andra fall.
Efter att man har verifierat att det inte kommer några direkta fel på ett tag kan man i princip lita på att Reaver sköter sig själv, och med gott samvete ta en lång paus och göra annat ett tag.
Vissa accesspunkter har skydd mot brute force-attacker som kan låsa WPS vid för många misslyckade försök. Men om det fortfarande inte visat sig några felmeddelanden på några minuter kan man nog lugnt misstänka att Reaver kommer göra sitt jobb utan problem även resten av tiden.
 

Mellantid

På bilden nedan har processen varit igång några timmar, och man kan se att det tar hela 3 sekunder att evaluera varje PIN. Hastigheten är beroende av fler faktorer, exempelvis prestandan hos accesspunkten, hos datorn samt signalstyrkan mellan dem. Det är trots allt en del beräkningar som görs med Diffie-Hellman-nycklar och checksummor etc.
Här har det gått 4 timmar sedan start och vi kan även se att det kommer att ta max 6 timmar och 8 minuter till om vi har maximal otur. 
Vi ser också vilka typer av meddelanden som skickas och att accesspunkten mycket riktigt sänder en NACK efter meddelandet M4, vilket betyder att vi inte hittat första halvan av koden än. Detta bekräftas ju även när man tittar på vilka PIN-koder som just nu testas: 
Efter 3634 567 0 testas 3635 567 9. Då ser man att den första halvan byts från 3634 till efterföljande 3635, och att de 3 första siffrorna i andra halvan 567 ignoreras just nu och troligen bara är en rest från när den gissade på en av de vanligare koderna 12345670 innan den började med sekventiell gissning. Den sista siffran är som tidigare nämnt en checksumma som vi ser ändras beroende av de andra siffrorna i koden.
Utdrag ur reavers logg under pågpående attack
 

Halva koden hittad

När sökandet pågått i 7 timmar och 20 minuter ser vi plötsligt på första bilden nedan att accesspunkten plötsligt godtar vårat meddelande M4, och skickar meddelande M5 istället för en NACK. Detta betyder att första halvan är rätt, och om vi smygkikar på undersidan av enheten kan vi bekräfta att första halvan mycket riktigt är 6749.
Efter detta ser vi även att den börjar söka efter andra halvans tre okända siffror med början på 000.
 
Den andra bilden är tagen några sekunder efter den första, och visar att även när den börjar med gissningarna på andra delen så börjar den med några vanligare standardkombinationer innan den börjar gissa sekventiellt. 
Vi ser även att de nya statusraderna plötsligt visar rejält mer positiva siffror, eftersom vi slapp försöka ca 3250 sifferkombinationer i steg 1, och nu bara har 995 kvar att försöka med i värsta fall.
Halva PIN-koden hittad Gissningen fortsätter på andra halvan av PIN-koden
 

PIN hittad

Efter ytterligare ca en halvtimme har Reaver slutfört sitt arbete och avslutar. Vi kan se på de sista tre raderna på bilden nedan att den mycket riktigt har hittat rätt PIN, 67495740, och att den serverar oss WPA2-nyckeln på ett silverfat så fort vi använder rätt PIN.
Värt att notera är att det inte spelar någon som helst roll hur lång och avancerad nätverksnyckel man konfigurerat sitt nätverk med. Den temporära långa vi hade satt för detta test och som vi med denna metod fick tag på efter ca 8 timmar, skulle inte kunna crackas av en angripare med en sedvanlig brute force-attack mot WPA under ett löjligt antal miljoner gånger hans livstid, då den är 58 tecken lång och innehåller såväl gemener, versaler, siffror som specialtecken.
PIN hittad och WPA-nyckel erhållen på TP-linkenheten
 

Brute force-attack 2 – Netgear

Start

Med vårt lyckade försök med det något nyare TP-link-modemet nära i minnet angriper vi förväntansfullt vårt andra mål, Netgear-routern på samma sätt.
reaver –i mon0 –b 00:22:3F:95:F5:49 -c 8 –vv –x 360
Självklart byter vi ut BSSID och kanalen mot de som denna router använder, och som vi tidigare tagit reda på med verktyget wash.
Reaver sätter igång och testar PIN-koder exakt som i förra försöket, och allt ser bra ut i inledningen.
 

Låsning

Efter 20 testade PIN-koder händer dock något annorlunda. Routern slutar sända meddelandet M1. Vi får vid upprepade återförsök en timeout i väntan på detta meddelande.
Netgear har tydligen varit tillräckligt förutseende för att inse att WPS skulle kunna utsättas för brute force-attacker, och låter routern låsa för fler inkommande WPS-anslutningsförsök efter gränsen på 20 st misslyckade. 
På bilden ser vi strax nedanför mitten en varning om att Reaver uppfattat att den fått 10 st likadana misslyckanden i rad och har därför då pausat (även om just pausen inte loggats) i 6 minuter innan den återupptog försöken. Denna paus kom sig av vårat argument –x 360 i kommandot, men verkade uppenbarligen inte ha hjälpt eftersom samma timeout fortsätter inträffa i samma anda efteråt.
Låsning av Netgear efter 20 försök
 

Försök att kringgå låsningen

Paus efter låsning
De flesta accesspunkter som låser WPS-funktionen brukar släppa låsningen automatiskt efter en viss tid. 
I vårt första försök hade vi redan något oavsiktligt förberett för detta genom att lägga in en paus på 360 sekunder om något fel inträffar 10 gånger i rad. Denna router talar uppenbarligen inte om att den är låst, utan slutar bara svara vilket blir ett felmeddelande om timeout i Reaver. Därför testar vi först med att använda samma pausfunktion för att pausa en längre period än vad vi gjorde i första försöket för att sedan återuppta försöken och se om det går bättre. 
Detta gör vi genom att höja siffran efter argumentet –x. Vi har redan testat med 6 minuter (360 sekunder), så jag valde att utöka till drygt 15 minuter, sedan 30 minuter osv.
För att bara ta reda på låsningstiden kan man ju även stänga ner Reaver helt och starta om det efter en viss tid för att se om låsningen fortfarande är aktiv om man tycker det är smidigare över långa perioder.
Efter ett antal utökningar av paustiden, drar jag till slut slutsatsen att det dessvärre verkar som att det enda sätt att låsa upp denna router kräver en administratörs handpåläggning, antingen genom att starta om routern eller att stänga av och sätta på WPS-funktionen via webgränssnittet. Jag väntade till slut i nästan ett dygn för att se om den låste upp sig själv, vilket den inte gjorde. Där gav jag upp, för om man bara kan testa 20 PIN-koder per dygn blir attacken något opraktisk, om än genomförbar med nästan två års tålamod.
 
Paus innan låsning
Vi satsar i stället på att försöka få routern att inte låsa sig alls. Det kan ju vara så att den glömmer de tidigare försöken efter en stund. 
Reaver har en funktion även för detta i argumentet –r X:Y, där X är det antal försök den ska göra innan den tar paus i Y sekunder.
Vi börjar testa med –r 19:125. En avancerad gissning, eftersom accesspunkter enligt WPS-specifikationen skall minnas åtminstone 2 minuter tillbaks i tiden.
Då detta inte funkade, utökade jag tiden på ungefär samma sätt som i förra försöket. Jag försökte även några olika kombinationer med ändrat X-värde i argumentet, men routern kom ihåg varenda misslyckat försök och låste sig varje gång. 
Även här sträckte jag mig inte längre än ungefär ett dygns paus utan resultat innan jag gav upp av samma anledning som tidigare.
 
Fördröjning mellan PIN-försök
En viktig parameter som routern kan kolla på för att avgöra om den är utsatt för en brute force-attack är frekvensen av inkommande anslutningar.
Därför försökte jag att med hjälp av argumentet –d utöka fördröjningen mellan de olika PIN-försöken. Jag använde samma teknik som i föregående försök, att utöka tiden en bit i taget.
Även här gick jag bet när jag till slut inte tyckte det var idé att fortsätta då jag bara gjorde ett försök per timme.
 
Övriga försök
Självklart testade jag även några olika kombinationer av ovanstående försök, samt en del andra av Reavers argument. 
Exempel på vilka jag testade trots att jag ansåg många av dem icke relevanta för detta problem är:
  • -l (lock-delay) Att beordra Reaver att ta en paus när den upptäcker att accesspunkter är låst gjorde ingen skillnad eftersom Reaver inte ansåg routern låst, utan snarare bara oresponsiv.
  • -t (timeout) Att utöka tiden för mottagning av paket gav inte bättre resultat.
  • -N (no-nacks) Handlar om att Reaver inte ska skicka NACK-meddelanden, vilket inte var problemet och därför inte heller gjorde skillnad.
  • -L (ignore-locks) Hade ingen effekt eftersom accesspunkten inte visade att den var låst.
  • -E (eap-terminate) Vissa accesspunkter blir tydligen gladare om de får ett EAP FAIL-meddelande efter varje försök, men inte denna.
Jag provade till och med att byta kanal som nätverket använde, till ingen skillnad.
 
Byte av firmware
Till slut ansåg jag Netgears implementation av låsningen i denna enhet tillräckligt säker, men denna enhet hade jag tidigare uppdaterat så den hade den senast släppta inbyggda programvaran (firmware). Kunde det vara någon skillnad i detta avseende på olika firmware, var frågeställningen som dök upp eftersom jag är envis och inte gillar att ge mig i första taget.
Jag nedgraderade således enheten från firmware version 1.2.3.7, som är den senast släppta, till version 1.1.2.6 som är ursprungsversionen för denna modell. 
Jag gick i princip igenom alla ovanstående försök ännu en gång, men utan resultat. Däremot kan man se en skillnad mellan versionerna i form av att Reaver av någon anledning inte signalerar timeout. Jämför nedanstående bild med den tidigare.
Ingen timeoutsignal med äldre Netgear-firmware
 

Godkänt skydd 

Vid det här laget är jag redo att ge upp med slutsatsen att Netgear verkar ha ett bra skydd mot brute force-attacker i sin WPS-implementation.

Avaktivering av WPS

Efter att denna sårbarhet blev offentlig gick de flesta tillverkare ut med tipset på deras hemsidor att stänga av WPS för att skydda sig mot denna attack, och på de flesta enheter kan man göra detta via webgränssnittet. Men det är fortfarande många (speciellt äldre) enheter och firmware som har WPS aktiverat som default i fabriksinställningarna. Båda modellerna vi testat till exempel.
Men vet man bara om problemet kan man alltså stänga av WPS och vara ”säker” igen, skönt. Helt säker kan man ju så klart aldrig vara, men åtminstone mot denna attack. 
Eller kan man?
Det har rapporterats (Okänd/flera författare, 2011-2013) om enheter som inte helt stänger av WPS trots att man väljer detta i administratörsgränssnittet, så det får bli vårt sista test på båda enheterna om de gör det eller inte.
 

TP-link

Trots att användarvänligheten är usel i TP-links webgränssnitt, så går det att hitta avstängningsvalet under den något konstigt valda rubriken ”Multiple SSID settings”, där man för övrigt sätter upp resten av de grundläggande trådlösa inställningarna. Bilden visar en översikt över dessa inställningar efter vi stängt av QSS.
TP-links inställningar för avstängning av WPS (QSS)
Efter att ha stängt av gör vi en test med Reaver. Vi startar en attack, och prövar då med att lägga till argumentet –L för att ignorera låsningar, för att se om/hur modemet svarar. 
Denna enhet verkar åtminstone stänga av WPS helt, då vi inte får någon som helst respons från den. Vi lyckas inte associera med den, vilket är det första steget och Reaver fastnar då tills man stänger ner med Ctrl-c. Se bild nedan.
Detta anser jag bekräfta att WPS är avstängt och helt oåtkomligt, så TP-link fick godkänt på detta test.
Ingen respons från TP-Linkenheten efter nedstängning av WPS/QSS
 

Netgear

Senaste firmware
Vi gör samma test mot netgear-routern, och börjar med den nyaste inbyggda programvaran laddad, version 1.2.3.7.
Vi börjar med att stänga av WPS, eller som det står i webgränssnittet: ”Avaktivera routerns PIN-kod”. Inställningarna för detta visas i bilden nedan.
Avstängning av WPS i Netgearenhetens GUI
När det är gjort, startar vi återigen en attack mot routern och ser snabbt att det är skillnad mot TP-links implementation, med tanke på att vi lyckas associera med routern och den frågar vem vi är innan den slutar prata med oss. (Se bild nedan)
Nu hjälper det inte oss så mycket, eftersom det ser precis likadant ut som när routern låste sig, och det är säkert på samma sätt de har implementerat avaktiveringen. Vi lyckades inte komma runt låsningen tidigare, så vi lär inte lyckas komma runt avaktiveringen heller.
Vi drar slutsatsen av detta test att denna firmware verkar hålla måttet och låsa ute alla försök till WPS-anslutningar. 
Avaktiveringen lyckas i Netgears nyare firmware
 
Äldre firmware
Eftersom jag tidigare lade märke till att den äldre inbyggda programvaran betedde sig något, än så lite, annorlunda i de andra testerna, så kan det ju vara någon liten skillnad mellan de två på detta test också. 
Så vi laddar åter igen in den ursprungliga versionen 1.1.2.6 i enheten och avaktiverar WPS på samma sätt som ovan.
Vi drar igång en attack, och se god dag då, Reaver börjar faktiskt gissa PIN-koder precis som om WPS inte skulle varit avaktiverat.
Vi hittade till slut en sårbarhet i Netgears implementation! 
Nu har vi ju dock redan testat brute force mot denna firmware, och efter 20 PIN-försök låser den sig, och samma svårigheter att gå runt låsningen uppstår ju även nu. Det ser ut exakt som på tidigare bild, så en extra bild är överflödig.
 
Men ponera exempelvis detta inte helt otänkbara scenario:
Du har fest hemma eller gäster på kontoret, och en av gästerna är en halvt okänd skum bekant till någon bekant, som du vid ett obevakat tillfälle avslöjar snoka vid nätverksutrustningen. Du funderar lite och inser att han kan ha sett PIN-koden på baksidan av routern. Inga problem tänker du, bara att dubbelkolla att WPS är avstängt…
Du säkerställer att WPS är avstängt, och sover nu lugnare på natten i din tro att nätverket är säkert.
Men den skumma gästen tar nu med sig en laptop och sätter sig i bilen utanför huset/kontoret och skriver in detta Reaver-kommando, där han även anger vilken PIN-kod som ska testas med argumentet -p: 
reaver –i mon0 –b 00:22:3F:95:F5:49 –vv –p 55340670 –L
Vilket ger resultatet enligt bilden nedan; ditt långa lösenord som du slitit så länge med för att få extra långt och avancerat överfört till inkräktaren på två sekunder.
Oavsett om du efter detta byter nyckel/lösenord kan han återkomma och köra samma kommando igen när som helst under enhetens livstid (eller tills du byter firmware) för att erhålla den nya nyckeln på samma korta tid. PIN-koden går ju inte att ändra, och tydligen inte heller att stänga av. 
WPA-nyckel erhålles på 2 sekunder med rätt PIN
 

Slutsats

Våra test visade att TP-link TD-W8951ND är sårbar för brute force-attacken, men det går att stänga av WPS (eller QSS) med gott resultat. Vidare visade det sig att Netgear WNR2000 var imponerande motståndig mot attacken, men en bugg i en tidig firmware gjorde att det inte gick att stänga av WPS-funktionen som utlovat.
Mot vissa accesspunkter kan det alltså vara väldigt lätt att utnyttja sårbarheten i WPS. Det kan vara gjort på några timmar eller under ett dygn, vilket är en relativt kort tid om man jämför med en traditionell brute force-attack mot ett WPA-nätverk som har en hyffsat bra nyckel.
Om tillverkaren tillämpat ett bra skydd mot brute force-attacker genom låsning av WPS på ett bra sätt kan det fördröja attacken tillräckligt för att det ska bli opraktiskt att genomföra den.
Om de däremot har gjort en miss i avstängningsfunktionen så att WPS egentligen inte alls stängs av, vilket av någon anledning verkar vanligt, anser jag att det kan vara anledning att stänga av hela enheten (om nu åtminstone det går) och inte använda den igen förrän firmware är uppdaterad som löser problemet, alternativt byta enheten mot en annan modell.
Mitt första intryck av WPS när det var nytt var att det var en totalt onödig extra funktion som verkade tulla på säkerheten en hel del för att vinna en gnutta användarvänlighet (ett vanligt fenomen). Detta intryck har förstärkts ytterligare nu efter jag gjort denna undersökning. Det övergår dessutom mitt förstånd vad som gör just PIN-funktionen mer användarvänlig och varför man skulle komma ihåg en 8 siffrors PIN-kod lättare än en nätverksnyckel man designar själv, trots att PIN-koden är kortare.
Man kan ju för övrigt tycka att det redan är allt för många som inte byter ut sitt default-lösenord till sin nyinköpta router, och WPS-funktionen som i princip kan innebära att användaren inte ens behöver logga in en enda gång i webgränssnittet för att använda routern hjälper ju inte direkt till att påminna användaren om att göra detta.
Det allmänna tipset jag har (förutom att hålla all din utrustning uppdaterad och aktuell), och som stöds av de flesta tillverkarna som implementerar funktionen är: 
Stäng av WPS!
 

 

Skribent(er): 
Peder Sparell

Sidor